Ingen oro och stor bebis.
Livet rullar, rutiner finns, så gott det går när man är hemma. Det börjar kännas lite instängt såhär i pandemin men den får inte skrämma mig, inte dig. Möjligtvis respekteras. Livet måste ändå fortsätta och framtidshoppet hållas i. Ingen vet hur det blir, ingen vet vad som händer imorgon oavsett pandemi eller inte. Det bästa nu är att ha en tro på en Gud som är god! Hoppet sviker oss inte!
Gör er inga bekymmer,
utan när ni åkallar och ber,
tacka då Gud
och låt honom få veta
alla era önskningar.
Fil. 4:6
Snart ska min andra tenta göras på datorn, som en typ av salstensta men sen börjar det svåra. Skriva och vetenskapliga artiklar. Det har aldrig varit min favoritgöra och om jag känner att jag inte klarar det/bryter ihop så hoppar jag av. Måste lyssna på sig själv men jag ska försöka. Hoppas ju också att kunna göra någon timme här och var med mitt företag också.
Idag har Mini, som inte är så mini, fått Rota-vaccinet så får se om det blir lite fler blöjbyten är vanligt. Hon växer så det knakar och till skillnad från Lillan som var så liten, typ 2 kurvor under "normal" så är Mini 2 kurvor över. 6530 g och 61,5 cm och idag 8 veckor. Det är fint att få prata av sig lite med BVC-sköterskan och gråta lite i sin mammaroll. Fler som gråter inför alla? Jag har gråtit inför naprapat, fysioterapeut, läkare, barnmorskor. Men det är en befrielse.
Mini har sen ett tag börjat prata lite med oss och ler så fint. Hon sover ibland 6 h i sträck på natten men vill oftast vara nära på dagen och äta mina bröst till tomma påsar.
Syskonkärleken växer och Lillan sminkar Mini nedani<3 Även om det ibland slinker ut "Skit-Doris" från storasyster. Haha, svårt att hålla sig för skratt.
