Lördag med fix och godis för 2,90 kr/hg.

Vi mår fortfarande inte hundra här hemma men vi bestämde en liten kaffe- och lekplatsträff med Fernando och Felicia ändå. Ute smittar väl inte. Annars har vi bara tagit det lugnt framför Idol, fixat lite här hemma och nu väntar det fyndade lösgodiset för 2,90 kr/hg för att Ica fyller 100 år och en film. Hoppas vi ska kunna gå till kyrkan imorgon! Haj!
 
<3 I pappsens gamla tröja.
 
Felicia,nu har detta hänt. "Bloggar du inte om det har det inte hänt."
 
Lite träning med. Instagram: @bengterworkout
 
Godkväll.
Vardagen | familj, familjeliv, helg, hälsa, mammaliv, pappaliv | | En kommentar |

Olsson, pyjamas och BVC.

Idag lever vi i sängen. Det hör ju inte till ovanligheten men lite extra länge idag. Pyjamasen är på för resten av dagen. Vi drog oss till kl 11 innan jag gjorde frukost och hör och häpna... Lillan sov hela natten i spjälsängen! Med lite mat emellanåt såklart. Jag har nu fått L-G's halsont så vill vara så långt ifrån henne som möjligt men det är såklart omöjligt och det smittar säkert i hela lägenheten ändå. LG är i alla fall på jobbet idag igen så vi hoppas att det ger sig snart. Lillan är täppt men verkar inte lida av det särskillt mycket.
 
I onsdags var vi på BVC igen och hon väger nu 5010 g! På längden hade hon vuxit 1,6 cm och är nu 55.6 cm. Hon är lite svag i nacken så vi ska dit om två veckor igen för att se. Det blir hårdträning tills dess! Vi ska kanske också ta Rotavaccinet, vad säger ni om det? Värt? 
 
Annars har Lillan fått ett nytt smeknamn; Olsson. Skrolla ner för att seden slående likheten!
 
Morgonhumöret är det bästa!
 
Amma innan min egen frukost,
 
 
Upphöjd säng mot nästäppa.
 
 Okej, lite likt i alla fall (:
Vardagen | barn, bebis, bebisblogg, mamma, mammablogg, mammaliv, vimedbarn | | 2 kommentarer |

Min förlossningsberättelse - del 2.

Vi fick komma in på rummet efter att fått veta att jag var öppen drygt 4 cm med två fina människor som skulle hjälpa oss. Undersköterska Filip och barnmorskan Åsa som var från utanför Kalmar, hehe.
 
 
Jag var otroligt slut redan från start och blundade mellan varje värk. De läste vårt förlossningsbrev, jag fick testa lustgasen och vi pratade lite om epidural. Hela tiden tänkte jag att det inte var så långt kvar tills bebisen skulle vara i min famn vilket gjorde att jag hela tiden sköt fram det med epidural. Jag försökte hålla ut så länge som möjligt innan jag väl började med lustgasen för att jag förhoppningsvis endast skulle använda den. Jag blev servad med smoothie och saft, det var det enda jag fick i mig, aptiten var inte på topp liksom. 
 
När jag varöppen ca 6-7 cm, tror jag, började jag med lustgas och sen vågade jag inte släppa den. De fick till och med ta in en toahink så jag kunde använda lustgasen under toabesöken och tillslut sätta in en kateter då det var svårt att kissa. 
 
 
De spontana krystvärkarna började innan jag var öppen 10 cm och då bad de mig att försöka hålla igen vilket gick ganska bra. Det var för mig en skönare känsla att kroppen gjorde vad den skulle av sig själv, trots att känslan var lite som att spy, fast nedåt.
 
Efter personalbyte, strax efter kl 14, var jag öppen 10 cm och jag hade nog tänkt innan att när man är öppen 10 så är det "bara" att börja krysta. Så är det inte. Hon ska alltså nu ner i kanalen och det kan gå jättefort, eller så gör det inte det. Minns i alla fall att L-G gissade att bebisen skulle vara ute runt 16 men jag vågade inte gissa tidigare än 18. 
 
 
Min önskan var att föda på pall, men var öppen för allt, så fick prova att ta värkarna där. Lutade mig mot L-G medan han peppade mig och gav mig saft. Fick sedan stå på knä i sängen och luta mig över den upphöjda huvudändan och ligga på sidan. Sidan var det värsta. Det ilade något fruktansvärt i benen och jag ville bara kravla mig ur varje värk. Usch!
 
Framåt 17.30 var jag såå trött och barnmorskan märkte att jag ville ge upp, att jag inte hade så mycket krafter kvar. Hon bad mig då att på pallen prova krysta för att se vad som hände. Jag var tvungen att sluta med lustgasen för att vara helt med (hur jag nu kunde lyckas med det) och hon förklarade hur jag skulle krysta...
... DEN KRAFTEN?! Du tar i MER än du orkar och ändå orkar du. Tre andetag per värk i smärta och du är röd som en tomat. Jag skrek med all min kraft för att orka.
 
Barnmorskan sa att vi kör 20 min på pallen, sen 20 min på knä i sängen osv. och jag fick panik. Hon ska väl va ute om 20 min?!?! Det var hon inte. Efter ett tag på pallen, utan tidsuppfattning, ville hon lägga mig på sidan efter att hon kände resultat i mina krystningar. Då fick jag alltså flytta på mig samtidigt som jag hade ett huvud på väg ut mellan mina ben! Det gick. Jag ville verkligen inte lägga mig på sidan men hon insisterade på att det var en bra ställning att föda i. Ilningarna var inte detsamma längre så det funkade. Tjugo minuter i den sjukaste smärtan av sveda och brännande, först på vänster sida och sedan tjugo minuter på höger. 19.04 var bebisen ute. 
 
Fortsättning följer...
 
Upp