Ögonkontakt.

Igår var vi hos våra grannar i ett av de stora husen. Ett av dem jag brukar gå förbi och förundras över, undra vem som egentligen bor där. Nu vet vi. I det huset bor det en fin familj som också tror på Gud och har öppna möten i en liten husförsamling. Vi var där på bön och bön är inte bara att be om saker utan också att lyssna till vad Gud vill säga oss. 
 
Det är speciellt att ha en bebis och att samtidigt försöka att fokusera på Gud, både när du är i kyrkan och hemma. Men tack och lov talar Gud så vi förstår, där vi är i livet. (Som här)
Igår stod Vera i mitt knä och jag försökte få ögonkontakt med henne men hon bara tittade runt omkring på allt annat, på folket runt omkring och på lamporna som lyste. Sådan är jag med Gud. Jag tittar ofta på allt annat runt omkring och glömmer bort att Gud tittar på mig och undrar hur jag mår och om jag kanske har lite tid för Honom idag. Och som jag så gärna ville, längtade efter och försökte, få kontakt med Vera vill Han ha kontakt med mig och dig.
 
 
Min tro | bön, gud, jesus, tacksamhet, tankar, tro | | Kommentera |

Jag blir så rädd.

Ibland slår det mig. Gärna när jag är trött, ensam och det är mörkt. Rakt i ansiktet. Hur ska hon kunna klara sig i denna världen min lilla vackra dotter? Vill skydda henne från allt. Massa tankar om att jag inte kommer kunna rädda henne från allt! Och det kommer jag inte.
 
Hjärtat krossas när hon drömmer mardrömmar. Hur ska jag se hennes hjärta krossas? Hur ska jag skydda henne från elaka klasskompisar och hemska pojkvänner? Från nätmobbing och trakasserier? 
 
Jag får inte fastna i det här. Inte glömma hur mycket som är fantastiskt i livet. Grät idag när jag tänkte på att hon en dag ska gifta sig. Nu vill jag, igen, njuta av varje stund med henne. 
 
Ska fokusera på allt jag kan ge henne och rädda henne ifrån. Hur jag kan uppfostra henne i kärlek och med förmaning till att bli den Gud vill att hon ska bli. Hans planer är stora, det vet jag.
 
Jag lägger allt i Guds händer. Det står för många gånger i bibeln att vi inte ska oroa oss för att jag inte ska kunna ta det till mig. Tack Gud att du tar hand om oss och leder mig i min mammaroll och genom livet.
 
 
Min tro, Vardagen | barn, bebisblogg, mammaliv, tankar | | En kommentar |

Barnvälsignelse och femtonde veckan.

Jag har hört talas om den där "fas 4" som tydligen ska vara något brutalt i bebisens utveckling. Skrik, sämre sömn, sämre aptit, mer närhet men också att denna fasen gärna är längre, upp till någon månad. Men varfr ska jag vara orolig? Än så länge har ingen fas stämt särskillt bra (alla barn reagerar olika) eller så har hon bara inte reagerat lika starkt, så kan det också vara. 
 
Lillan är fortfarande en nöjd bebis skulle jag påstå. Trivs hos andra, somnar hos andra. Vissa kvällar är missnöjet värre och nästan bara bröstet tröstar, men tur att det gör det ändå. 
Hon har börjat ta tag i saker på ett nytt sätt. Jag tror inte att det är helt medvetet för hon sträcker sig liksom inte för att ta tag men när hon ser sin hand mot en sak kan hon greppa. Hon har vänt sig från ryggläge i soffan tre gånger (den lutar lite så hon får hjälp) så det är på g!
 
I helgen hade vi barnvälsignelse för Lillan. Mina föräldrar var här och vi bakade hela lördagen typ. Vad är barnvälsignelse då? Jo, vad vi och min församling kan se så finns det ingenstans i bibeln då det talas specifikt om barndop utan Jesus välsignade barnen. Så vill vi göra och låta Lillan själv bestämma sig när hon vill döpas. Det kallas omvändelsedop. 
 
Det var en fin stund. Jag sjöng för henne och vi hade ögonkontakt genom hela låten<3 Sen bad vår pastor för henne och välsignade henne och sedan fick de som vill be för oss. Så tacksam för min familj.
 
Min tro, Vardagen | bebis, mammaliv, tro | | Kommentera |
Upp