När mammalivet kom ikapp.
Under graviditeten sa alla till mig "passa på att sova.". Jag tyckte inte jag sov så bra i slutet pga 3-6 toabesök per natt men försökte njuta av att kunna sova. Sen kom Lillan och i början ställde jag klockan för amning men sedan hade vi ju våra 12 timmar i sängen med lite amningar emellanåt och hon vaknade oftast runt 9. Alltså - ganska utvilad mamma.
För alla som inte hade den lyxen så har det vänt även för oss nu. Hon vaknar fortfarande två gånger på natten för att amma men sen ska hon upp mellan 6 och 7. Det hade verkligen kunnat vara värre, jag vet det, men jag har börjat bli trött nu. Riktigt trött. Huvudvärken kommer ett par gånger i veckan på det också och då är inte energin på topp.
Dagarna är också mycket mer intensiva. Om jag inte märkt av någon fas tidigare så tror jag att Lillan är inne i en nu. Hon är missnöjd väldigt ofta. Gråter oftare och gnäller mycket. Hon var förkyld förra veckan så var lite orolig att hon kanske hade ont. Gav till och med en alvedon för att se att hon inte hade ont. Det blev inte bättre så antar att hon inte hade det i alla fall. Så svårt när de inte kan prata!
Hon gapar mycket, ibland för att hon kommer på att hon kan och ibland av frustration. Hon borde ju inte vara så frustrerad nu när hon åtminstone kan ta sig framåt. Undrar vad de tänker.
Hon är nog också understimulerad när vi inte har varit på öppna förskolan eller med Jaquline och Tiblelia. Hon gillar folk.
Så viktigt att i det här inte ställa för höga krav på dig själv, gråta ut om man behöver och vila från alla måsten.
Kvällen blev i alla fall så himla mysig och jag fick verkligen njuta av att mysa med henne medan Lars var iväg. Så tacksam över att få vara mamma även de dagar jag inte orkar. Tack Jesus att du tar över där jag tar slut. Tack att du bär mig.
Trött mamma. Men tacksam.
