josefinbengter.blogg.se

Vill du ta Lars/Josefin till din äkta man/hustru och vara honom/henne trogen?
Vill du älska och respektera honom/henne som din jämlike och alltid vara ärlig och uppriktig mot honom/henne?Vill du stå vid hans/hennes sida, vad som än händer, och göra alla de anpassningar som blir nödvändiga för att du helt skall kunna leva ditt liv med honom/henne?

De här löftena svarade jag och Lars ja till den trettionde maj tjugohundrafemton. Det är inga små löften, precis som äktenskapet inte är något litet. Jag tänkte dela några tankar som jag har kring äktenskapet med inspiration från den korta erfarenheten, pastorns vigseltal och från bibeln.

1. Kärleken är ett beslut.

 ”Känslor kan ge viktiga signaler, meddela oss något inifrån oss själva till oss själva. Men de är till sin natur flyktiga och växlande, och därmed riskabla att bygga något på” (Bli ett, vara två, C.Halldorf)

 Om jag bara skulle lyssna på det jag kände hade jag och Lars förmodligen inte varit gifta så länge. Om jag skulle känna att vårt äktenskap inte var kul längre skulle jag ju leta upp något bättre. Det är kanske därför statistiken om äktenskap håller är ungefär 50/50. Men vet ni, ett klyschigt påstående är att gräset inte är grönare på andra sidan utan där man vattnar. Jag vill vattna mitt äktenskap om jag så måste göra det varje dag. Jag har tagit ett beslut att älska Lars tills döden skiljer oss åt, inte tills känslor, frestelser eller irritation skiljer oss åt.

2. Trohet i allt.
Vi har lovat varandra att vara trogna och det vill vi även vara i tanken. Kanske känns det svårt och du kanske ”inte kan hjälpa vad du tänker”, men jag tror du kan välja dina tankar. Det kan komma in dåliga tankar i ditt huvud men du väljer själv om de får vara kvar. Var trogen din man/fru i allt.

 "Han svarade: "Har ni inte lästatt Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna och sade: Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, ooch de två ska bli ett kött? Så är de inte längre två utan ett kött. Vad Gud har fogat samman får alltså människan inte skilja åt."

 3. Våga vara ärlig.

Hur ska vi kunna vara trogna varandra om vi inte är uppriktiga mot varandra? Hur ska vi kunna vara trygga om vi inte kan vara öppna. Det är inte alltid kul att berätta sanningen och det är inte alltid kul att höra sanningen men varje gång vi tar upp saker i ljuset ska sanningen göra oss fria säger bibeln.

4. Sätt den andre före dig själv.
Denna är svår. Att lägga undan min egen vilja och mina egna behov för att Lars ska få det han behöver. Självklart behöver vi vissa saker och ibland kanske man inte klarar av att sätta undan sig själv. Men tänk vad vackert. Om båda parter hela tiden lyfter upp varandra, bär varandra och tänker på den andre före sig själv.

 5. Förlåt varandra.

Det här är så viktigt och ibland så svårt. När stoltheten tar över eller om du är bruten på mitten för att saker kan göra så ont. Ändå måste du förlåta. Så som Gud har förlåtit dig ska också du förlåta.

Klä er därför som Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. Ha överseende med vrandra och förlåt varandra, om ni har något att anklaga någon för. Så som Herren har förlåtit er ska ni förlåta varandra, Och över allt detta sa ni klä er i kärleken, bandet som förenar till fullkomlig enhet.

(Kolosserbrevet 3:12-15)

 6. Äktenskapet är ett förbund.

Så varför ska man gifta sig? I bibeln gav man förbundslöften vid viktiga uppgörelser. Inför Gud och inför folket. I äktenskapet som förbund finns också ett beskydd och en välsignelse. Under detta beskydd vill jag leva mitt äktenskap, i visshet om att Gud är med oss, att han leder oss och hjälper oss.

Bättre två än en, ty de får god lön för sin strävan. Om de faller kan den ene resa den upp den andre. Men ve den ensamme! Om han faller, finns det nte någon som kan resa upp honom. Likaså, om två sover tillsammans håller de värmen, men hur skall den ensamme hålla sig varm? Där den ensamme blir övervunnen, kan två stå emot. Och en tredubbelt tvinnad tråd brister inte så lätt.

(Predikaren 4:9-12)

 Foto: Miriam Hammarström