Ute ur fasen och tillbaka i vardagen.
Vi har haft en oförskämt bra vecka i Grekland, på Thassos, och är tillbaka sen en vecka. Ett större inlägg om resan kommer snart!
Lillan har haft och gjort det tufft för mig både under dagar och nätter. Mycket amning och mycket mammig. Andra dagen i Grekland kände jag att nu räcker det, orkar inte mer. Pratade med mamma och bad henne be att fasen skulle gå över och dagen efter sov hon till kl 9.00! (8.00 svensk tid men ändå!) Natten var också mycket lugnare. En tillfällighet att hon kom ur fasen just efter bön? Vem vet? Gud har nåd, det vet jag.
Inatt påbörjade vi igen att sluta nattamma och hon vaknade bara en gång och Lars kunde söva henne på 10 min bara så det kommer gå lysande. Han tar nätterna hela helgen. När semestern börjar ska vi sluta med amningen helt. Jag har vekligen älskat att amma men min kropp ska få en chans att komma tillbaka. Foglossningssmärtorna kan ha ett samband med oxytocinet som finns kvar i kroppen vid amning men det finns inga studier på att det kommer bli bättre bara för att jag slutar amma. Men för Lillan är det liksom bara tröst och inte mat längre. Tröst kan hon få på annat sätt. När slutade ni amma och varför?
Secondhand- väst, klänning och byxdress.
