josefinbengter.blogg.se

Till sist kom hon, lillasyster. 200820 kl. 01.33. Trodde aldrig dagen skulle komma men nu är hon här! Och vet ni? Det är (än så länge) inte så omvälvande med en till. Den här gången känner jag mig otroligt trygg i mitt föräldarskap och har (igen än så länge) inte varit inne i någon särskilt jobbig babyblues. Bara lite blödig.

 

Kanske är det jobbigast för storasyster att det kommit en liten liten människa som "tagit" hennes mamma ifrån henne. Försöker så mycket som möjligt att se henne och jag märker att hon också är inne i någon trots. Vi bråkar lite för mycket och det gör mig ledsen. Någon som känner igen det i samband med syskon? 

Lars och hon åker iväg mycket och gör saker, dels för att hon inte ska bli uttråkad och dels för att jag ska få vila mig och mitt tålamod.

 

Hon kom alltså natten till torsdagen efter att vattnet gick på stranden på onsdags kväll. Ni ska få min förlossningsberättelse snart. Hon mår toppen och är väldigt behändig såhär till en början. Perfekt bara. 

 

Jag kände mig så stark efter bara tre dagar till skillnad från förra förlossningen men framför allt efter att graviditeten tog slut. Den värsta bäckensmärtan försvann direkt och vi har sovit bra. I söndags blev det dock för mycket och jag fick vila måndag och tisdag med smärta i huvud och mage utan att lämna lägenheten. Nu tar jag väldigt små utflykter och känner efter ordentligt. 

 

Så, vad ska vår dotter heta? Hon ska heta Doris som betyder gåva. Hon känns verkligen som en gåva som jag inte visste om jag skulle våga bära. 

 

Jag är så glad att jag vågade! Vi la allt i Guds händer och jag blev gravid betydligt snabbare än jag trodde! Nu har jag en lång resa med rehab framför mig men den ska jag ta! Det får ta den tid det tar men jag tänker inte ge upp!