"Vad har vi gjort?" - vår graviditetsberättelse
Jag vill berätta vår historia, hur vi kom fram till att vi ville ha barn och hur det gick till. Ja, inte allt i detalj men det väsentliga.
Vi pratade redan innan vi gifte oss om att vi ville ha barn så att en stor dröm för någon inte skulle gå i kras för någon annan. Sen hur många är vi inte hundra överens om och jag känner just nu att ett barn i taget är bra. Från början ville jag ha fem, han fyra. En stor familj känns så härligt tycker jag! Men att vara gravid fyra gånger till känns inte lika lockande just nu...
Att välja och planera att bli gravid är inget som går att göra. Du kan önska och be. Jag önskade att få barn mer snart än Lars. Jag var rädd att det skulle ta ett tag och därför ville jag börja i tid, innan vi skulle känna stress över det (mest mina känslor). Vi valde att inte se det som en självklarhet att kunna få barn även om vi trodde och önskade att det skulle bli så.
Att vänta tills min utbildning var klar kändes inte som ett alternativ för mig för då skulle jag vara nästan 30, vilket jag inte ville. Har alltid tänkt mig själv som ung mamma.
Vi valde att starta igång en kravlös process på vår bröllopsresa vi var på förra året med förhoppning om att det inte skulle ske på en gång men blev det så blev det liksom. Det blev inte. Inte på direkten. Och inte andra och tredje heller och jag kände hur min längtan efter barn blev större och större. Blev lite rädd. Jag vet att det inte alltid är lätt! Grejen varför jag också ville börja i tid var för att det tog två år för mamma och pappa. Dels hade mamma oregelbunden mens och då svårt för att pricka in ägglossningen men också att hennes hormonnivåer var på gränsen till låga(tror jag säger rätt nu).
Den 23:e november hade jag inte fått min mens på fyra dagar vilket var väldigt ovanligt och jag hade "mensvärk" i tre dagar. Tänkte göra ett graviditetstest i hemlighet för Lars för att övveraska men jag har lite svårt att hålla mig. Tog testet på morgonen då ett visst hormon är starkare. Darrade så sjukt mycket! Efteråt kröp jag upp i sängen hos Lars igen och han frågade "Är du gravid?". Jag svarade "Du ska bli pappa". Då gick det upp för oss. Vad har vi gjort? Haha, fantastiskt och skrämmannde på samma gång var det.
Vi är så otroligt tacksamma att det gick så lätt som det gjorde och är så glada att snart få bli föräldrar!
