Vår prinsessa ska bli storasyster.

Det dröjde lite längre än vad vi möjligen tänkte från början. Inte för att vi försökte, men ni som följt mig vet att jag haft och fortfarande har problem med min kropp. Det tog lång tid att få svar och mycket frustration och gråt har bedrövat mitt hjärta. 
Efter drygt 1,5 år kom jag upp till Sundsvall där jag träffade en smärtspecialist som kunde konstatera "låggradig bindvävsinflammation i ländryggspartiet". Och han såg inte att jag inte skulle bli frisk. Och det viktigaste; "Du behöver inte vara rädd för att bli gravid."  Det har varit min största fråga genom det här, i alla fall sen Lillan var nåt år. Vi lade allt inklusive min rädsla för att allt skulle bli värre i Guds händer och knappt en månad efter besöket var jag gravid. Det var ett bönesvar! 
 
Rehaben fortsätter med modifierade övningar och mitt í all sjukdom som varit under vinterhalvåret går det ju inte så snabbt som jag hoppats på. men jag är envis. Ryggen gör ont och jag känner viss bäckensmärta men inte som den foglossning jag hade sist ännu.
 
Graviditeten då? Jag har haft en tuff start med mycket illamående och trötthet och varit sjukskriven från jobbet i princip hela januari och februari. Jag är nu tillbaka och det går bra. Jag jobbar som hälsopedagog i en skola och jag gör det jag kan, inte allt jag vill. Det är svårt att inspirera till rörelse när du själv har ont men har lovat mig själv att lyssna på min kropp genom hela graviditeten. 
 
Jag är nu i vecka 19 och ultraljudet visade bara bra saker, tack Gud. Mitt i allt tung och ovisst får vår familj vara tacksamma för det här. Vi litar och tror på Gud, ber att det här viruset ska försvinna och att livet kan bli som vanligt snart. 
 
 
 
Graviditeten, Vardagen | gravid, graviditet | |
#1 - - Ida:

Åh vad roligt, grattis!

Svar: Tack så mycket! :)
Josefin

Upp