Första januari tjugohundranitton

År 2018 är slut och jag tror fortfarande att -98 var 10 år sen. Hur ska jag sammanfatta detta år?
Från januari- september var jag hemma med Lillan och hade lite långtråkigt samtidigt som dagarna gick fort. Det blev jobbigt att vara mamma samtidgt som det bara blev roligare och roligare. 
Kroppen kändes inte som jag ville och i februari fick jag ont i bäckenet igen och har känt mig fysiskt nedsatt, vilket också blev psykiskt. 
 
I september tog Lars över föräldrarledigheten när jag började mitt sista år på hälsopedagogprogrammet men känsan har varit att vi ar haft semester i 4 månader tillsammans och att jag gått i skolan lite då och då. Är så otroligt tacksam över att vi kunnat ha det såhär. Nu börjar en ny era. 
 
Lillan skolas in på förskolan om 2 ynka veckor och nu börjar en tid då jag kan slappna av mer när jag är hemma själv samtidigt som jag kommer tycka att tiden med henne är för lite. Förhoppningsvis klarar vi oss på att ha henne där halvtid. 
 
Tack Gud att du varit trofast genom allt och att du alltid fyller en med kärlek när vi behöver det som mest. Nåd. Står på Dina löften och känner hopp inför 2019.
 
Se, Jag gör allting nytt.
Redan nu visar det sig.
Märker nidet inte?
Jag ska göra
en väg i vildmärken
och strömmar i öknen.
 
Såklart är klänningen secondhand.
 
 
Vardagen | fest, mammaliv, nyår, vardag | |
Upp