Om att bryta ihop men ställa sig upp fort.

Igår lämnades Lillan alldeles ensam på förskolan för första gången. Som tur var lämnade inte jag. Hon var lite gnällig och ledsen på morgonen och jag tänkte att nu anar hon vad som ska hända. 
 
När vi satt hemma för plugg och att va tillgänglig för förskolan kände jag mig så dålig. Hur kan jag lämna mitt barn med främlingar? Hon är för liten! Vem känner igen sig? Bröt ihop.
 
Jag tror det kommer bli superbra för henne och oss att hon får leka och lära sig massa saker. Förhoppningen är att ha henne där på halvtid. Tror att jag får ihop det med plugget i alla fall utan att stressa ihjäl mig. Mitt schema är ju lite oregelbundet så någon gång kanske hon får gå en heldag men så kanske jag kan ha henne hemma dagen efter. 
 
När vi hämtade henne hade hon feber... så typiskt. Men det är troligtvis efter att hon fick mässlingsvaccinet för drygt en vecka sen. Kände mig som en dålig förälder då också. Lämna sitt barn och så blir hon sjuk första dagen. Orimligt att känna sig dålig, jag vet. Bröt ihop.
 
Fick också ett samtal från en annan förskola, vårt förstahandsval, att hon kommit in där i mars om vi vill. Bröt ihop flera gånger för att hon hade feber, att det kändes okej (men inte mer) på den hon går på och så måste vi göra ett nytt val. Det nya är ett föräldrarkooperativ vilket ställer vissa "krav" men det är superpoppis och alla barn vill gå där. Bröt ihop.
 
Hur ska vi veta vad som blir bäst för henne? Lars ska hälsa på på torsdag då hennes förskola har stängt två dagar. Hoppas och tror att han får rätt känsla!
 
På eftermiddagen skärpte jag mig och reste mig upp. Var nog lite trött och då gråter jag alltid mer. Hehe, allt kommer bli bra för henne oavsett om vi stannar kvar eller måste köra en inskolning igen och ännu en gång lämna henne till okända människor. 
 
 
Vardagen | förskola, mammaliv, vimedbarn | |
#1 - - Amanda:

Heja. Heja. Dig. !!

Svar: <3
Josefin

Upp