Ögonkontakt.
Igår var vi hos våra grannar i ett av de stora husen. Ett av dem jag brukar gå förbi och förundras över, undra vem som egentligen bor där. Nu vet vi. I det huset bor det en fin familj som också tror på Gud och har öppna möten i en liten husförsamling. Vi var där på bön och bön är inte bara att be om saker utan också att lyssna till vad Gud vill säga oss.
Det är speciellt att ha en bebis och att samtidigt försöka att fokusera på Gud, både när du är i kyrkan och hemma. Men tack och lov talar Gud så vi förstår, där vi är i livet. (Som här)
Igår stod Vera i mitt knä och jag försökte få ögonkontakt med henne men hon bara tittade runt omkring på allt annat, på folket runt omkring och på lamporna som lyste. Sådan är jag med Gud. Jag tittar ofta på allt annat runt omkring och glömmer bort att Gud tittar på mig och undrar hur jag mår och om jag kanske har lite tid för Honom idag. Och som jag så gärna ville, längtade efter och försökte, få kontakt med Vera vill Han ha kontakt med mig och dig.
