Överge mitt barn?

Jag nämnde lite kort häromdagen hur jag funderar på att testa någon slags "metod" för att få Lillan att somna i egen säng. Varför jag valde att nämna just 5-minutersmetoden var för att det var den enda jag visste namnet på. Har också hört att den fungerar, men egentligen visste jag inte så mycket om den. 
 
Varför vill jag få henne att somna i egen säng och sova där? Det är jättemysigt att ha Lillan nära, verkligen, men hon har sovit i egen säng från att hon var ca 3 veckor då jag var rädd att smitta henne med halsont. Det har aldrig varit ett problem att sova i egen säng eller att somna på kvällen. Hon har aldrig klagat. I början somnade hon enkelt i famn eller vid bröstet. Nu på senare tid har hon svårare att komma till ro. Ibland använder vi vaggan och ibland bärselen. Ibland gråter hon, ibland inte. Detta gäller både vagga och sele och vi är nära henne hela tiden. Tror att både hon och jag sover mer ostört i egen säng. Så många gånger jag nästan rullat på henne och nockat henne när jag sover djupt.
 
Anledningen att jag ens tog upp detta var inte för att det är ett problem utan helt enkelt för att "Det skulle vara skönt om hon kunde somna själv i sin egen säng." Slapp inställning kanske men inget som jag har särskilt bråttom med att det ska hända. Dock känner jag fortfarande av foglossningen och det börjar bli tungt att bära henne. 
 
Men tack för responsen! Tanken var att läsa på mer innan jag började med något men tror knappt jag behöver det nu. De flesta tips, råd och frågor handlar om att absolut inte utsätta sitt barn för denna metod som väl typ är; lägg barnet i sin säng, gå ut och låt det skrika (om det nu gör det) och gå in var femte minut och buffa lite, visa att du finns. Men tydligen somnar det av uppgivenhet tillslut. Det kändes inte rätt när jag fick det förklarat för mig. 
 
Senaste dagarna har vi mest vaggat henne i sin vagga, som nu står intill spjälsängen, lagt en hand på magen, klappat och sjungit lite för henne. Förhoppningen är att vi ska kunna vagga henne kortare och kortare, tillslut byta ut vagga mot säng och lite buffning för att till sist kunna lägga ner henne och bara sitta brevid tills hon somnar in med oss nära. Vill aldrig överge mitt barn!
 
Hoppas ni som läst innan och nu förstår lite vad jag tänker. Kom gärna med mer respons!
 
 
Vardagen | bebisliv, mammaliv, nattning | |
#1 - - J:

Helt rätt tänkt. Ett steg i taget ❤️ Har T fortfarande halva nätterna hos mig. Tryggt för henne, men också för att jag njuter av den här tiden. Snart blir dom för stora och börjar sparkas 😂✨

#2 - - J:

Helt rätt tänkt. Ett steg i taget ❤️ Har T fortfarande halva nätterna hos mig. Tryggt för henne, men också för att jag njuter av den här tiden. Snart blir dom för stora och börjar sparkas 😂✨

Svar: <3 <3 Försöker njuta på dagen :P Men vissa morgnar är verkligen mysiga med henne intill.
Josefin

Upp