Vera, min Vera, ett år gammal.
Igår klockan 19.04 var det ett år sen du kom ut efter 21 tuffa, men värda, timmar. Att få vara din mamma är så stort och välsignat.
Detta året har varit det snabbaste i mitt liv men de mest långsamma dagarna på samma gång. Att få se dig växa och utvecklas i din nyfikna, sociala och vilda personlighet är nåd för mig. När du vaknar för tidigt med glädje och full av liv är det värt att gå upp för att få vara med dig ännu en dag.
Förlåt för de dagar när tålamodet sviker och tröttheten tar över. Förlåt när jag tycker du är gnällig men du bara vill vara nära. Jag ska göra allt för dig, Vera, min Vera<3
