Min förlossningsberättelse - del 2.

Vi fick komma in på rummet efter att fått veta att jag var öppen drygt 4 cm med två fina människor som skulle hjälpa oss. Undersköterska Filip och barnmorskan Åsa som var från utanför Kalmar, hehe.
 
 
Jag var otroligt slut redan från start och blundade mellan varje värk. De läste vårt förlossningsbrev, jag fick testa lustgasen och vi pratade lite om epidural. Hela tiden tänkte jag att det inte var så långt kvar tills bebisen skulle vara i min famn vilket gjorde att jag hela tiden sköt fram det med epidural. Jag försökte hålla ut så länge som möjligt innan jag väl började med lustgasen för att jag förhoppningsvis endast skulle använda den. Jag blev servad med smoothie och saft, det var det enda jag fick i mig, aptiten var inte på topp liksom. 
 
När jag varöppen ca 6-7 cm, tror jag, började jag med lustgas och sen vågade jag inte släppa den. De fick till och med ta in en toahink så jag kunde använda lustgasen under toabesöken och tillslut sätta in en kateter då det var svårt att kissa. 
 
 
De spontana krystvärkarna började innan jag var öppen 10 cm och då bad de mig att försöka hålla igen vilket gick ganska bra. Det var för mig en skönare känsla att kroppen gjorde vad den skulle av sig själv, trots att känslan var lite som att spy, fast nedåt.
 
Efter personalbyte, strax efter kl 14, var jag öppen 10 cm och jag hade nog tänkt innan att när man är öppen 10 så är det "bara" att börja krysta. Så är det inte. Hon ska alltså nu ner i kanalen och det kan gå jättefort, eller så gör det inte det. Minns i alla fall att L-G gissade att bebisen skulle vara ute runt 16 men jag vågade inte gissa tidigare än 18. 
 
 
Min önskan var att föda på pall, men var öppen för allt, så fick prova att ta värkarna där. Lutade mig mot L-G medan han peppade mig och gav mig saft. Fick sedan stå på knä i sängen och luta mig över den upphöjda huvudändan och ligga på sidan. Sidan var det värsta. Det ilade något fruktansvärt i benen och jag ville bara kravla mig ur varje värk. Usch!
 
Framåt 17.30 var jag såå trött och barnmorskan märkte att jag ville ge upp, att jag inte hade så mycket krafter kvar. Hon bad mig då att på pallen prova krysta för att se vad som hände. Jag var tvungen att sluta med lustgasen för att vara helt med (hur jag nu kunde lyckas med det) och hon förklarade hur jag skulle krysta...
... DEN KRAFTEN?! Du tar i MER än du orkar och ändå orkar du. Tre andetag per värk i smärta och du är röd som en tomat. Jag skrek med all min kraft för att orka.
 
Barnmorskan sa att vi kör 20 min på pallen, sen 20 min på knä i sängen osv. och jag fick panik. Hon ska väl va ute om 20 min?!?! Det var hon inte. Efter ett tag på pallen, utan tidsuppfattning, ville hon lägga mig på sidan efter att hon kände resultat i mina krystningar. Då fick jag alltså flytta på mig samtidigt som jag hade ett huvud på väg ut mellan mina ben! Det gick. Jag ville verkligen inte lägga mig på sidan men hon insisterade på att det var en bra ställning att föda i. Ilningarna var inte detsamma längre så det funkade. Tjugo minuter i den sjukaste smärtan av sveda och brännande, först på vänster sida och sedan tjugo minuter på höger. 19.04 var bebisen ute. 
 
Fortsättning följer...
 
Graviditeten | bb, bebis, födelse, förlossning, förlossningen, förlossningsberättelse | |
#1 - - Andreas Webdesigner:

Alltså bra kämpat tjejen - verkligen bra jobbat!

Svar: Tack Andreas (:
Josefin

Upp