Q/A - del 1

Hej! Förlåt för lång väntan men här kommer första hälften av frågorna jag fick unde detta inlägg!

 

Har du ett eget klädmärke? Älskar din blogg ❤

Jag har ett icke-registrerat klädmärke. Började sy när jag gjorde min studentklänning och har haft perioder då jag sytt väldigt mycket. Jag tvingar aldrig fram nåt men hoppas jag ska få mer tid och ett barn som kan sova utan att vara på mig:) Märket heter Fallenhet och jag syr oftast av tyger från second hand och det stickas en hel del mössor.

Kaftan.

 Kjol.
Klänning.
 

Kommer bäbisen heta Konrad eller Evelina?

Nej. Och för er som inte vet så har jag använt #konradevelina som hashtag på instagram för att vi inte vet vad det blir för kön. Tackar Ida för smeknamnet.

Vad har ni tänkt på för namn till bebisen? :)

Kan säga så här; Vi är väldigt säkra på pojknamnet. Trodde jag tills i förrgår i alla fall. Tjejnamnen vi har är för mig inte lika givna. Som ni förstår har vi valt att inte riktigt avslöja dem här än ;)

När berättade du till dina föräldrar, syskon och vänner att du är gravid? När såg man din bebis-mage? Jag är i veckan 9 och undrar när jag ska berätta det. Ska inte väntar för länge så att inte man ser magen..

Vi bereättade för familjen i v. 10 för att vi var hemma hos dem då och ville berätta live. För mina föräldrar gick jag upp tidigt, la in en bulle i ugnen och satte på lampan. Gick och la mig igen och tänkte att de kommer ju liksom säga uttrycket "bulle i ugnen" och förstå. De förstod inte. Haha, tog ett tag innan mamma till slut förstod när jag bad pappa komma in i köket för att jag skulle berätta något.

Mina bröder hade köpt ett presentkort på Ikea till mig och jag började hinta om att jag kunde köpa "små" saker tills de förstod.

För L-G's föräldrar och syskon körde vi Hänga gubbe tillsammans med hans brorson. Det var inte så lyckat för de var lite spridda och okoncentrerade. 

 


Hur kom du till tro?

Det har verkligen varit en resa. Har ingen speciell händelse som gjorde att jag plötsligt började tro men minns mitt första tydliga möte med Gud när jag var runt tio år. Tron på Gud har alltid funnits men innebörden har varit olika. Gud har visat sig på så många sätt i mitt liv och jag kan inte att förneka Hans existens, även om jag någon gång ibland försökt. Jag har sett helanden i kyrkan, utanför kyrkan, allt från nedsatt hörsel till inre helanden. Jag har mött Guds kärlek som inte går att jämföra med någon annan kärlek. Jag har upplevt Guds frid när livet ibland känts meningslöst och kaos. I Jesus finner jag mitt hopp. Han är vägen, sanningen och livet.

 

Hur ser dina framtidsplaner ut, hur vill du bo, vad vill du jobba med osv?

Jag längtar efter ett hus på landet, inte för långt från en stad. Oklart var. Jag läser till hälso- och beteendevetare och kommer jobba med att förebygga ohälsa på något sätt. Just nu är jag inne på gravid- och mammatränare på något sätt men är superöppen för vad som komma skall!

 
Skulle du någonsin kunna tänka dig äta moderkakan?

Hahaha! Vet ärligt talat inte om jag ens vill se den.

 

Fotografi, Graviditeten, Min tro, Vardagen, kreativitet | Q/A, fallenhet | |
#1 - - Ida Ardeby:

kollar igenom gamla inlägg haha, men älskar idén med bullen... ni verkar ha varit kreativa när ni berättade ;)

Svar: Ja vi försökte :)
Josefin

Upp