Tankar om förlossningen och förlossningsbrev.
Sitter och får inspiration till förlossningsbrev och gråter av längtan, rädsla och glädje. Tänk att vi snart är där! Förstår inte att det är fyra veckor till beräknad födsel. Det skulle ju såklart kunna bli ytterligare två veckor. Eller kommer det imorgon... Otroligt spännande!
Jag är inne i vecka 37 (36+1), förlossningsväskan är nästan packad och jag sitter nu med förlossningsbrevet som känns svårformulerat då det är så svårt att föreställa sig hur du vill ha något som du inte har en aning om hur det kommer att vara.
Vi föreställer oss en fin förlossning såklart. Onödigt att orora sig i onödan. Skriver ett personligt, härligt och informativt brev med både önskan om lustgas, föda på boll/pall och att Lars ska lära sig byta blöja innan vi åker hem. Men såklart blir det som det blir och vi båda är öppna för att lyssna till barnmorskornas råd.
Lars kallar mig redan sin superkvinna och jag är övertygad om att han kommer vara bästa stödet!
Det börjar bli trångt i magen tycker både jag och Konrad-Evelina. Sparkarna gör liksom lite ondare nu och är inte bara mysiga.
De flesta förlossningarna sker mellan vecka 37 och 42 så nu är det verkligen, VERKLIGEN nära!
Hängde äntligen upp två tavlor bakom soffan. Skönt att komma överens efter drygt sju månader. Ni ska snart också få vara med om att hyllor kommer på plats och barnrummet blir mer klart. Då kan ni få en genomgång av lägenheten!
La en beställning på ytterligare fyra av dessa muggar från Marimekko. Har börjar förstå det där med kvalitet och kvantitet nu även om jag i mig själv inte är märkesfixerad. Dock för hållbarhet!
Slängde en växt och satte en annan. Söt va?!
